Jösses amalia. När jag bläddrar igenom gamla bilder på datorn så inser jag hur mycket jag faktiskt har minskat i vikt de senaste två åren. Dock sakta men säkert, men på ett sunt sätt. Jag har inte ansträngt mig särskilt mycket, det har liksom bara blivit så automatiskt av någon konstig anledning. Kanske tänker jag mer på vad jag stoppar i mig nu för tiden än för några år sedan? Eller är det tonårshullet som har försvunnit? För jag var egentligen mycket mer aktiv förr, då jag var hästtjej på hetid. Jag hade hästar som yrke och även som hobby. Det var hästar 24/7. Varje dag, konstant. Ett tag red jag ca 4-6 hästar om dagen och det är motion som heter duga kan jag lova för er som inte är hästkunniga! Och att jobba i ett stall, ensam på ca 20 hästar och bära en jävla massa tungt... det är hundra gånger bättre än ett ynkligt gympass!

 

Jag mår otroligt dåligt av att se dessa gamla bilder. Hur kunde jag vara nöjd med tillvaron? Jag menar inte på att det är fel att ha för många kilon, men man mår ju inte bra av det. Eller? Kroppen mår i alla fall inte bra av det! Det är helt enkelt bara nu när jag har insett storleksskillnaden på mig nu jämfört med några år sedan som jag verkligen reagerar. Men å andra sidan så tror jag också kanske att en del av det var tonårshull som försvann när jag växte mer och blev vuxen. Hm...