God dag!

Idag startade jag dagen med att ha en riktig mysfrukost med mig själv då Rickard jobbar. Tände det första adventsljuset minsann. Sedan har jag bara myst i soffan hela dagen. Jag älskar verkligen jul! Det är först detta året som jag insett hur värdefullt och fint det verkligen är med jul! Snart ska jag iväg till Ida för lite adventsfika! Mysigt! 

 

Ha en trevlig och kärleksfull första advent!

 

Idag snörade jag på mig skorna och gav mig ut på tur i vinterlandet! Det var så himla skönt att andas in riktigt frisk och kall luft! Det är en perfekt start på dagen. Alla borde motionera mera!

Igår kväll så mötte vi upp Ida och Hampus för middag på Yerba! Jag har aldrig ätit fondue förut, men det var nog det godaste jag har ätit på väldigt länge! Rödvinsfondue med oxfilé var nomnom! Jag kan säga att maten på Yerba slog nästan buffén på Meatings med hästlängder! Hade man gjort en buffé på Yerba så hade det varit glasklart. Eftersom att buffé är min favoriträtt hihi...

Efter kaffet så åkte vi till Torp och köpte fifa16 till gubben som en present i förskott. Har nog aldrig sett hans ögon lysa upp så snabbt ;) Haha! 

Ikväll blir det bio! Vi ska se En underbar jävla jul. Vissa dagar så får man ägna lite extra mys och tid med varandra! Jag tror att det är wn av nycklarna till att vi fortfarande är som nykära i varandra. 

Kära jultomten. Jag har varit extra snäll i år. Skulle inte jag kunna få dessa uggs skickade till mig på självaste julafton? Dessa är supersköna och det skulle vara übermysigt att traska runt i dem i vinter. För varma fötter är väl superviktigt, eller hur Tomten? 

Den lättnaden. Lättnaden som infinner sig plötsligt en vacker dag. Den vackra dagen som man känner att man kan andas utan att anstränga sig i alla fall. Ett steg framåt. Tack vare min fantastiska terapeut så vet jag hur jag ska hantera min ångest och mina mörka ostyrbara tankar. Och tack vare min underbara sambos stöd så tar jag mig igenom varje dag. Han ska ha en medalj för årets stå-ut-med-sabrines-humör:ae! Nu är jag på språng igen och vill helst ha många bollar i luften igen. Men det är viktigt att jag inte går för fort fram. Det är det problemet som jag har haft innan. Jag går tillbaka för fort och får bakslag. MEN. Äntligen så känner jag att mitt liv har en mening igen. Äntligen så strävar jag efter något igen. Och äntligen så har jag fått in rutinen att tänka i nuet i stället för bakåt eller oron för framtiden. 

 

Till alla som är missnöjda med sina psykologer: BYT! Byt till du hittar rätt. För det är så värt det. Jag trodde aldrig någonsin att det fanns en annan människa som kunde förstå mina problem. Men det finns det. Det finns t.o.m en yrkesgrupp för det. Wow!

 

Förskollärare. Barnskötare. Dagisfröken. Assistent. Pedagog. Alla har vi en gemensam nämnare: förskolan som arbetsplats. 

Många morgonar så kommer jag till jobbet med svullna ögon, ringar under ögonen, så utdöd att det är ansträngande att ta ett enda andetag, och tar kaffekoppen i högsta hugg. Dagen är igång och jag tar emot alla barn. Barn som lämnas av både stressade, lugna, oroliga och roliga föräldrar. Jag möter alla typer varje dag, och jag får många frågor varje dag. Oftast så kan jag svara på frågor om barnets beteende, aptit, sovmönster eller vad jag tror är bäst att ta till för metod hemma för att det ska funka på förskolan. Det händer att jag och föräldern inte delar samma åsikter om vad som är bäst för barnet, men då måste jag som anställd tänka på att förskolan ändå är en servicetjänst för föräldrarna. Då får jag ta saken med en nypa salt och ändå komma fram till en lösning tillsammans med denne för att alla ska bli nöjda och känna sig hörda. Jag måste också kunna räcka till för diverse utvecklingssamtal vilket kräver en noggran uppföljning av varje barn.

      Jag byter många bajsblöjor om dagen. Jag gör många tunga lyft, fastän jag vet att det är bättre att låta bli (jag är ju bara en människa) och varje dag så går jag hem med gula snorfläckar och torkad mat på kläderna. Det är sånt man får räkna med när man jobbar med de minsta. Men. Det är ju ändå så att vi finns till för barnen. Och glädjen som jag får ut av att se ett enda barn utvecklas, skriva sin första bokstav eller kikna av skratt för att min samling är så rolig... det väger över så starkt. Jag, som nog så många andra pedagoger, jobbar med hela hjärtat. Och vi har äran att ge de små många förutsättningar för att de en dag ska kunna bli precis vad de vill. Vi har äran att vägleda de små för att utvecklas och en dag kunna stå på egna ben. Vi har äran att umgås, ta hand om och leka med det finaste som föräldrarna har. Jag har äran att följa upp, engagera mig och fånga barnens utveckling och intressen. Och jag får också äran att själv utvecklas varje dag. 

 

Tack alla fina barn för att ni gör mina arbetsdagar minnesvärda. 

Trevlig helg!

Jag hoppas att ni har repat er efter diverse halloweenfiranden och även att ni har haft en bra start på veckan! Själv har jag jobbat, varit extramorsa samt suttit i kvällsmöte på jobbet. Har t.o.m hunnit med ett besök hos kuratorn innan jobbet! Det var nog den mest effektiva dagen på väldigt länge. Och kvällen likaså, tog en promenad på ca 1,5 timma med Maria ikväll också! Vi traskade ut i skogen i mörkret. Väldigt rogivande måste jag säga :-)