Blev en redig utgång med tjejerna igår. Hur trevligt som helst, och urspår som vanligt! Det behövde jag. Har nog inte haft så roligt på länge:)

Vi kommer att bo på Sheraton i två nätter. Självklart så blir det fest och shopping i nordens vackraste stad också;) Detta unnar oslofruarna sig som en liten julgåva till sig själva. Jag ser faktiskt fett mycket fram emot musikalen😃

Här är Natalies nya blogg: http://natalieebirnbach.blogg.se/

 

Puss och kram!♥

Ibland så kan jag verkligen se mitt liv passera i revy. Tider som har varit och tider som är. Människor som har kommit och människor som har gått. Det är ganska otroligt egentligen, hur många olika kapitel mitt liv redan har. Jag har gått igenom så otroligt mycket. Både gott och ont. De såren jag har sedan förr, gör mig bara starkare idag. Det är som att det onda matar mig med styrka i stället för att knäcka mig. För att jag bestämde mig för det. Att aldrig låta knäckas. Ingen trodde nog att jag skulle stå där jag står idag för ett antal år sedan. Inte ens min egen mamma trodde det. 

 

Mitt livs olika kapitel är så oerhört tydliga och motsatsen till varandra dessutom. Det är galet vilken krokig och faktiskt ganska intressant väg jag har traskat egentligen. Ibland så kan jag känna mig så himla gammal till sinnet, och nu börjar jag kanske förstå varför. Jag har redan hunnit uppfylla en av mina högsta drömmar. Det gjorde jag vid nitton års ålder. Idag så siktar jag mot nya. 

Idag så är jag inte densamma som jag var för några år sedan. Jag har växt otroligt mycket som människa och krypit ur det lilla skyddande osäker-på-sig-själv-skalet. Självklart så förändras man och växer med tiden. Får smak på nya ting.

 

Men i slutändan så tror jag att allt kanske hänger ihop trots allt. På ett eller annat sätt. Jag tror att man kommer att ha nytta av varje kunskap man har skaffat sig genom åren. Kanske i nästa livsepok? Jag har lärt mig något av varje kapitel. Av varje tid. Av varje litet ting. Av varje misstag. Och av varje lyckade sak. Jag har lärt mig något av varje människa. 

 

Godkväll mina små änglar!♥

Idag så har jag varit ledig från jobbet. Känns konstigt för nu går jag in i min sista vecka på IKEA. Hur som helst så har jag hunnit med att träna med Natalie. Vilket slutade med att hon slog i knäet rejält såpass att vi fick åka till läkaren med henne. Det resulterade i en sjukskrivning på några dagar för stackars Natalie. Efter läkaren så drog vi en middag på Subway innan vi gick hem. 

 

Alagies söta dotter följde mig till bussen❤️

Och visst var guldringarna från Fia jättefina?

Jag laddade ner appen ShapeUp med Shapeup club för några dagar sedan, och jag måste säga att den är jättebra! Man registrerar allt man äter och allt man tränar varje dag. Man börjar med att registrera sin ålder, vikt och målvikt. Sedan så räknar den ut hur många kalorier man max får äta per dag för att nå sin målvikt. Sjukt kul grej tycker jag! Jag har blivit som besatt. Plus att de verkligen hjälper till så att man har ganska bra koll på ens matvanor. Den kan ju vara bra för dig som bara vill hålla koll på din kost också!
Shapeup

Något av det bästa jag vet är att peppa andra människor. Jag får sån energi av att se andra människor vara på väg att lyckas med något de brinner för. Jag vill kunna inspirera andra så mycket jag kan, och jag skulle vilja vägleda människor som inte vet hur de ska gå till väga. Jag vill nå ut till alla där ute med att man kan göra precis vad man vill med sitt liv. Det gäller bara att ha rätt inställning - och lite jävla ranamma. Viljan att kämpa och vara beredd på att slita - hårt.

Jag tror att livscoach kan vara ett arbete för mig. Men hur blir man det? Jag tycker ju egentligen om att ha många bollar i luften samtidigt, så varför kan jag inte vara mångsysslare och ha fler än ett yrke? Varför ska jag inte kunna satsa på fler än en sak? Någon gång i mitt liv så skulle jag vilja skriva en bok om detta. Visste ni att min dröm var att bli författare ett tag? Varför skulle jag inte kunna bli det också?

 

Sabrine Ben Chaabane - Skådespelerska, författare & livscoach. Vilka titlar va? :)

 

 

 

 

 

...Så har jag kommit hem från jobbet, käkat en nattmacka med Natalie och har nu intagit plats i min säng med datorn i knäet. Och ansiktsmask har jag lagt också, om ni undrar varför min hud skiner så. Peel off-mask från Nivea gillar jag ganska mycket. Jag ska snart inta sovläge för att studsa upp imorgon för ett träningspass! Tjohej lediga helg! Du gör mig så glad fina lördag...

 

Natti♥

Idag har himlen fått ännu en vacker ängel. Kära farmor, du är nu fri från smärta och ålderdom och kan nu gå fri på andra sidan tillsammans med farfar. Jag är ledsen att jag inte hann träffa dig i tid innan du vandrade vidare, men jag tror nog att både du och farfar kommer att titta till mig ibland. Du var en av jordens vackraste kvinnor och jag kommer alltid att minnas dig som sprudlande, kärleksfull och en väldigt varm människa. 

 

Vila i frid.

 

God eftermiddag mina vänner!

Idag så skiner solen och det är helt fantastiskt väder ute. Jag har haft lunch och hängt på stan med Frida och Amanda. Frida åker tillbaka till London (hon bor där) snart så det var lite utav en hejdå-fika. Eller snarare på återseende-fika! Vi tre lärde känna varandra förra sommaren, när vi alla var sommarjobbare på IKEA. Jag blev den enda som stannade kvar på samma jobb. Vad konstigt det känns nu när jag snart ska sluta där. 

 

Jag blir så oerhört trött på alla försäljare som förföljer mig. Nu kan jag inte ens gå på min egen gata utan att anfallas av en. Förstår man inte första piken som jag försöker ge genom att totalt ignorera? Nej, då ska man gå till attack och hoppa över mig typ. LÅT MIG VARA. Jag vill gå här på gatan utan att attackeras av sådana som ni. Tack. Eller ännu värre är väl de företagen som ringer min mobil 20000 gånger i vecckan. Jag vill varken stödja kampanjen om att barn ska få gå på Selena Gomez-konsert eller köpa något jävla telefonavtal. Jag vill välja själv vad jag skänker pengar till, köper eller tecknar. Tack, hemskt mycket tack.

 

När jag stod på crosstrainern på gymmet tidigare idag så lyssnade jag på Peter08&Kissies podcast som handlade om träningstrenden, som har sköljt över oss som en våg idag. De snackade om att de tror att tjejer har slutat bry sig om vad killar tycker om deras kroppar, utan i stället hellre söker bekräftelse hos varandra. Som systrar emellan. Tjejer eftersträvar inte vad killar vill ha idag, utan nu är det biffiga muskler och manliga magrutor som gäller även hos många tjejer. Jag är delvis enig i det. Men för mig så handlar det också om att se frisk och hälsosam ut och det är det jag i alla fall vill eftersträva. Sedan så skiter jag fullständigt i vad någon annan tycker, så länge jag själv blir nöjd och tycker att jag själv är snygg. Just nu så är jag missnöjd med mig själv, men jag jobbar på att göra något åt det.

 

För visst tränar de flesta för att se så snygga ut som möjligt idag? Man borde i själva verket träna för hälsans skull. Sedan så finns det ju också så många olika definationer om vad som är "snyggt". Herregud, jag blir så galen på denna hysterin som träder fram idag. 

Jag själv kan känna att jag har lite dubbelmoral när jag säger att det handlar om att jag själv ska vara nöjd. Men å andra sidan; vad är det som gör att jag är missnöjd idag? Självklart speglar det på dagens ideal. Hur som helst så vet jag vart jag vill nå med min kropp och min hälsa, och det är väl ändå det viktigaste? 

 

 

Denna har jag spelat sönder i mina lurar - hela dagen.

 

Det är sant. Jag har sagt upp mig på IKEA. Det har nog aldrig känts såhär konstigt inför någonting tror jag. Jag har sagt upp mig en gång på detta sätt tidigare i mitt liv. Det är nog rätt val för mig. För att jag ska kunna satsa på det jag brinner för så kan jag inte ha någon fast anställning +endast sena kvällar. Min plan är att varva timvikariat på förskola med castings och eventuella jobb, då jag har fått vikariat på dagis. Äntligen, efter nästan ett och ett halvt år, så kan jag leva ett liv och se dagsljus om dagarna! Wow. 

Men en del av mig gråter. Jag kommer aldrig någonsin att få bättre kollegor än de jag har nu. Det är jag hundra på. De är som min extrafamilj, de stöttar mig och står alltid bakom mig. Jag känner mig så otroligt trygg med dem och vi har så oerhört roligt när vi jobbar. Vi är ett team. Det är så det ska vara på en arbetsplats. Även om jobbet i sig inte är så mycket för mig, så slår en sammanhållning som denna verligen allt. Jag älskar mina kollegor och tårarna kommer att flodas ut min sista dag.

 

Men ack så skönt det ska bli med ett nytt kapitel i mitt lilla liv. Igen.

 

Det är dags att börja skriva igen. Kanske, kanske har skrivarglöden börjat tändas igen. Jag känner ett behov av att skriva av mig ganska ofta, och då är det väl ett ypperligt tillfälle att göra det igen. Jag vet inte längre vad jag har för mål med den här bloggen, men det blir som det blir. Jag tar allt som det kommer. Jag hoppas fortfarande på att kunna skänka ett litet stänk av inspiration i era vardager, eller bara något att läsa som tidsfördriv. Kanske känner du mig. Kanske inte. Kanske lär du känna mig lite av den här lilla bloggen. Eller kanske inte. Alternativen är många. Välkommen igen.