Jag ska berätta för er om denna superkvinna. Eftersom att det är mors dag så är det tid för oss alla att hylla våra supermammor. För det är vad de är. Superhjältar, våra stjärnor. Jag är stolt över min mamma. Jag är stolt över att vara hennes dotter. Och jag är glad över hur hon uppfostrade mig som barn. I vår familj är vi survivors. Vi är som ogräs som aldrig dör och alltid överlever allt. Så länge vi har varandra så spelar inget annat någon roll.

Jag har alltid haft en väldigt nära relation till min mamma. Jag har alltid kunnat komma och säga precis vad som helst till henne utan att något blir jobbigt. Min mamma är en fantastisk, underbar och öppen människa med fantastiska egenskaper. Hon är den starkaste kvinnan som jag känner. Allt hon har genomgått i sitt liv och fortfarande så sprider hon glädje och värme runtom sig. Min mamma är en lättsam och trygg kvinna som jag ser upp till. Jag vill vara som min mamma för mina framtida barn och vara den förebild som min mamma är för mig.

 

@ cake.diary - underbara bröllopstårtor

@ Wedding - dekor, dukningar, ringar och klänningar

@ Weddingdream - foton, smycken, klänningar och design

@ everylastdetailblog - detaljfoton, blommor och vackra kärleksfotografier

@ tulleandgrace - vackra, vackra fotografier

Idag har jag seriöst legat inne hela dagen. Jag har varit riktigt bakis för första gången på riktigt länge! Det blev öl och diverse drycker hela kvällen igår och jag tål nog inte så mycket som jag gjorde förr... Hehe.

Nu har jag äntligen kommit igång med jobbet här i Uddevalla! Jag hoppar mellan en kommunal och privatägd förskola och det funkar bra just nu! Det är väldigt intressant vilka skillnader det är på norsk och svensk förskola. Jag upplever mer strikta regler och krav på oss personal i Norge. Alltså på hur vi framstår som vuxna och närvarandeskap bland barnen. Dock så är det mer rutin på lämna/hämta-tider här i Sverige. Den största skillnaden är nog att här i Sverige får alla barn både frukost, lunch och mellanmål! I Norge har varje barn med sig sin egen lunchlåda. Jag ska absolut lära mina barn att aldrig klaga på skolmaten! För jag tror inte att man inser hur bra vi faktiskt har det med den biten i Sverige. Öppettiderna är mycket längre här också, vilket bara är bra för familjerna då alla inte har 8-16-jobb! Jag trodde att det skulle vara mycket tuffare att jobba i Sverige men det är nog tvärt om trots längre arbetsdagar och fler barn. 

Tror ni på spöken? Det gör jag. Eller snarare andar och energier. Flera gånger har jag blivit övertygad i mitt lilla liv. Det har följt med mig sedan barnsben. Jag skulle tycka att det var lite tomt att bo i ett hus utan andar. I huset där jag och Rickard bor så har de börjat göra sig hörda nu. Vi har ett husspöke som älskar att titta på tv. Ibland så kan tvn sättas på mitt i nätterna med hög volym. Tid och klockslag verkar inte finnas för de på andra sidan. Mig gör det inget att de finns här, så länge jag får sova gott om nätterna. Och det får jag ju för det mesta. Jag tycker faktiskt att det är lite småmysigt. Tvn för sitt eget lilla liv som sagt. Det har "spökat" på varenda ställe som jag har bott på. Alltid. Jag kan se, höra och känna och det tycker jag är en fantastisk gåva!

 

Har ni några erfarenheter av oförklarliga händelser?

 

Nu på kvällen så har jag och mannen varit hos svärföräldrarna och busat med Rickards brorsbarn och grillat! Himla fin lördag!

Nä, vet ni vad! Vi måste sluta att leva i någon sorts fantasivärld och börja leva. Vi måste sluta vara för fina för skitgöra och börja ta i lite. Jag är less på allt-måste-se-så-perfekt-ut-utåt-sett-sättet och alla fina fasader med uppätna insidor. Och varför är det så tabu att visa verkligheten, och varför måste man gå in i en falsk roll i vissa sociala sammanhang? Tänk om alla bara kunde visa sitt verkliga jag. Jaget. Alla är inte på topp jämt och lever i en ständigt rosabubblande värld. Nej ni, jag tänker berätta om mitt jag.

Jag föddes i en medelsvenssonfamilj med ett stänk arabkultur, växte upp i ett helt vanligt bostadsområde där alla ungar lekte med alla och alla vuxna drack kaffe med alla. Himla trevligt faktiskt. Jag kunde inte ha fått en bättre uppväxt även om pappa inte körde porche och även fast jag aldrig fick någon chanelväska när jag fyllde tretton. Jag hade turen att få vara barn länge. Jag hade turen att ha många vänner att leka med och jag hade turen att få gå på varenda barnkalas. Jag hade dessutom turen att ha föräldrar som uppfostrade mig väl, som lärde mig att alltid vara vänlig mot andra. Det var ju så jag fick så många vänner. Jag frös inte ut, utan jag gick fram till den ensamma och gav en liten klapp på ryggen med ett försiktigt "Vill du vara med och bygga koja med oss?". Sådana var vi allihopa. Alla ungar på gården. Därav den goda stämningen.

 

Men jaget då? Visst präglas man av hur man växte upp. Men jag har alltid varit typen som fantiserar om framtiden och längtar fort framåt. Kanske behöver jag lära mig att stanna upp och njuta av nuet lite oftare? Jag är också grubblaren och analektikern. Ältaren. Tvivlaren. Försiktigheten är en stor del av mig, men jag är ju i jungfruns tecken. Vi ska tydligen vara den typen. Häftigt hur det faktiskt stämmer va?

 

I mina tidiga tonår så drabbades jag av hjärnspöken av olika anledningar. De sa åt mig att jag var tjock och ful. Att ingen ville mig något gott och att jag förtjänade att lida. Att jag inte hade samma rätt att befinna mig på gatan som alla andra. Där var början på min depression och panikångest och många år av isolering från omvärlden. Det gick inget vidare i skolan och inte blev saken bättre för att halva lärarkåren var inkompetenta och lät bli att kontakta mina föräldrar först jag varit borta från skolan åtta veckor i streck. Ingen undrade, och ingen tog ansvar för ett barn. Vilken tur att jag hade så god kontakt med min mamma som ändå visste. Hon visste och hon kämpade för och med mig. Min mamma räddade mig. Hon har banimej räddat mitt liv. Många gånger. Det var henne jag kom gråtandes till när åttan och nians brudar spottade på mig i duschen, när de slog mig och när de skrek hora efter mig. Huff, vilken befrielse det var att börja gymnasiet sedan! Där ryckte jag upp mig och klarade skolan hyfsat bra tack vare kompetenta lärare och fina kamrater.

 

Idag känner jag mig som världens starkaste kvinna. Som klarade av en jävla resa. Vilken jävla resa när jag tänker efter. Ingen trodde att jag idag skulle stå där jag står idag. Från att inte ha kunnat gå utanför dörren p.g.a panikångest (jag klarade inte ens av att ta bussen eller gå och handla för att jag trodde att hela världen ville se mig död när jag var fjorton) till att ha växt upp till en kvinna med jävla ranamma. Varje gång som jag mosats mot backen så har jag också växt som människa och blivit starkare. En dag så bestämde jag mig. Jag bestämde mig för att ingen har rätt att trampa på mig och att ingen har rätt att bestämma mitt liv åt mig. Mitt liv skulle aldrig mer styras av ångest. JAG skulle vara lycklig och frisk. Jag skaffade mig superkrafter och började jobba redan innan studenten. Därefter så har jag bott i Norge, jag har rest och jag har utmanat mig själv många gånger till tusen. Jag har varit rädd som fan många gånger men också överbevisat mig själv varje gång. 

Och nu när jag har kommit såhär långt i mitt liv. Då ska inget få hindra mig till att gå min egen väg i livet. Idag är jag nästan gift och lever mitt drömliv med mannen i mitt liv. Jag tänker studera igen och jag tänker bilda min egen lilla familj. Jag och mannen. Min huvudnyckel är alltid att alltid leva tillsammans med jaget i mig. Vi har en bra relation till varandra. Vi accepterar varandra och tar hand om varandra. Det var tufft att ge jaget en acceptans, men det gick till slut. Även fast vi inte alltid lever i en rosabubblande glamourös värld och även fast vi inte har åttapack på magen (jag har slutat bry mig om min kagge, den är väl mysig då). Huvudsaken är att vi är friska och mår bra med varandra. Jag och jaget.

Nu börjar det. Bikinidagar. Jag la mig ute på vår altan och läste Avig Maria av Mia Skäringer i solen. Apbra bok med samlade blogginlägg och krönikor av Mia! Det är mycket som jag känner igen mig i hos henne.

Varför bloggar ni? Varför läser ni bloggar? Är det inte lite ute med blogg? Och vad ska man med blogg till när vi har de andra sociala medierna som facebook och instagram? Jag bloggar för att det är otroligt skönt att skriva av mig om livet. Och jag tycker att det är jättekul att ni läser och följer! Jag ser er inte så mycket i kommentarsfälten, men ni gömmer er jättefint i besöksstatistiken varje dag:-) Och det är ju superkul! Dessutom så är det otroligt befriande att skriva och dela med sig. Jag har t.ex. aldrig raderat någon av mina gamla bloggar just för att det är så himla roligt att gå tillbaka och läsa om mitt eget liv då! Det uppkommer ofta många små skratt för mig själv. Altså så bloggar jag mest för min egen skull (låter som en klyscha men så är fallet). Jag tycker att det är en kul hobby om man går hemma om dagarna, eller ska varva ner efter jobbet om kvällarna. 

 

Och minst lika kul är det att följa era bloggar och andra bloggar! Jag får jättemycket inspiration av div. bloggar och jag är ständigt på jakt efter nya roliga bloggar att följa! Kalla mig nörd, men jag måste leva ett liv med blogg. Det är som en dagbok, en dokumentmetropol för mig och mitt liv. Jag är ju väldigt öppen som person både här och i verkliga livet så att skriva blogg passar mig utmärkt! 

 

Jag måste bara tipsa er om en skitbra sida med bröllops och festklänningar! Jag fick detta tips av en tjej via en inspirationssida vad gäller bröllop. Jag har hört på olika håll att klänningarna ska vara av god kvalité och man kan få varje klänning sydd efter sina egna mått! Dessutom så är det kalaspriser! Hur bra? Värt att prova. JJshouse.com.

 

Hur som helst så brunchade vi på Centralens konditori innan vi åkte till Rödön och solade! Det var t.o.m såpass att vi kunde slänga av oss tröjorna! Underbart skönt! Men är det ändå inte lite för kallt för att vara nästan juni? 

Efteråt så tog vi en glarre på stan innan vi for till frissan. Rickard ska klippa sig. 

Är det inte fantastiskt att ha detta där man bor? Såhär vill jag att mina barn ska växa upp! Älskade hav!

God morgon! Idag klev jag upp med tuppen (underbart!) för att jag väntade ett samtal från vårdcentralen tio över åtta. Klockan är nu halv nio och inget samtal. Så jävla irriterande! Hur som helst så sitter jag i alla fall och njuter av morgonkaffet i min muminmugg. Visst är den söt?

I torsdags var jag hos mamma och vinade hos mamma innan vi drog till Trollhättan på quiz och en öl med vänner! Trevligt med mor och dotter-tid ibland!

Eftersom att vi övernattade hos min farbror i Göteborg till idag så fick det bli ett stopp på Rödön här i Uddevalla på hemvägen! Det vart ju så fantastiskt väder så vi ville passa på att känna lite saltvattensdoft innan vi landade hemna i soffan!

Hoppas att ni har haft en trevlig helg!

 

Denna underbara sommarklänning fick följa med hem från Gina tricot idag! Endast 399:- Jag älskar att den har en djup v-ringning i ryggen. 

Idag klev jag upp med ett brett leende på läpparna. Att äntligen vakna upp i vårt hem och veta att det är här jag ska vara nu. Det är en oerhörd lättad känsla. Idag så startade jag och Rickard vår lediga dag med en 8km runda i skogen innan vi brunchade med salladapicknik vid havet. Åh älskade västkust!

Detta är en bild från i onsdags när jag, Sandra och William käkade taco på Mission taco i Oslo: