När någon frågar mig vad jag har för planer med mitt liv så brukar jag bara berätta hälften. Just därför att jag är rädd för att få sneda blickar eller nedsänkande kommentarer så som att jag bara är ute och cyklar, o.s.v. o.s.v. Idag så pratade jag med en av mitt eget kött och blod och jag fick frågan om det verkligen var min plan med ett efterföljande skratt. Men vet ni vad? Det sporrar mig bara och får mig att gnistra till extra mycket. Jag vet vad jag vill just nu. Sedan om den planen leder mig in på helt andra stigar, det får vi se då... Men jag tänker inte dö utan att ha försökt att uppnå min högsta dröm. Livet blir ändå aldrig som man har tänkt sig. 

Varför ska jag skämmas för mina drömmar planer? Jag tror absolut att jag har det som krävs för att uppnå min dröm. Och det är det viktigaste. Det är inte att vara självgod eller ego. Det är att ha tron på sig själv. Du drömmer om något av en anledning.