Vad skulle vi egentligen göra utan våra trogna läkare som kan medicin? Idag så var jag på återbesök hos min husläkare, och alla proven viade bra idag så jag kan äntligen påbörja mitt normala liv igen! Jag har nog aldrig varit såhär rastlös som jag är idag. 

På något sätt så känns vården i Norge mycket smidigare än i Sverige. I Sverige så hade jag behövt gå till en vårdcentral och väntat i typ 8 timmar på att få komma till en sjuksköterska, medan här i Norge så har man en egen s.k. fastlege, altså en tilldelad/vald fast läkare som man  bokar tid hos och får komma dit och undersökas raskt, vad det än är. Är det något allvarligare än vad sin egen läkare kan hantera så får man en remiss till specialister. Jag upplever också att man slipper tjata på vården här. Men jag vet inte...

Det var bara en gång förra sommaren som jag blev nekad akutvård (vilket jag ansåg att jag behövde) här i Norge, p.g.a att de satte andra akutfall före mig (är väl också förståeligt men ändå), så jag skickades hem. Mina föräldrar fick hämta mig ända från Sverige, för att jag inte klarade av att vara ensam, och när jag kom till akuten i Sverige så lades jag in på sjukhus med en gång. 

 

Nog tjatat om vården! Imorgon ska jag jobba stängningspass på jobbet och sedan så blir det destination Helsingborg direkt efter, för lite studentfirande. Blir trevligt!