Jag är född förvirrad. Jag är född grubblare. Jag är född till felfinnare. Och jag ska alltid överanalysera allt och alla. Jag är totalt omöjlig. Det säger alla. T.o.m mitt horoskop säger det. Den som t.ex. lyckas fånga mitt hjärta ska ha världens största guldmedalj för det. För det är nästintill omöjligt att lyckas få mig på fall. 

Ena stunden så kan jag vara bombsäker på vad jag vill med mitt liv, medan i nästa stund så kan jag stanna upp och fundera på om det verkligen är det här jag vill. Osäkerheten tar över i mig och jag letar hela tiden bortförklaringar till varför jag inte borde. Jag har en gång i mitt liv redan uppfyllt en dröm. Jag kom dit jag hade drömt om länge. Men jag var aldrig nöjd när jag väl kom dit och började söka efter nya stigar. Jag har en till dröm som jag alltid har drömt om. Nu är jag påväg; vågar jag satsa eller inte? Borde jag droppa det? Jag har ju egentligen många förutsättningar? Vad är det som gör att jag vill detta? Innerst inne så har jag svaren, jag måste bara våga lita på dem. Våga lita på mig själv.

 

Jag är ju redan på väg mot min dröm (?)... Jag lägger redan en massa pengar på den och jag ser det som prioritering i livet. Men varför denna osäkerhet, varför allt analyserande?