Ibland så kan jag verkligen se mitt liv passera i revy. Tider som har varit och tider som är. Människor som har kommit och människor som har gått. Det är ganska otroligt egentligen, hur många olika kapitel mitt liv redan har. Jag har gått igenom så otroligt mycket. Både gott och ont. De såren jag har sedan förr, gör mig bara starkare idag. Det är som att det onda matar mig med styrka i stället för att knäcka mig. För att jag bestämde mig för det. Att aldrig låta knäckas. Ingen trodde nog att jag skulle stå där jag står idag för ett antal år sedan. Inte ens min egen mamma trodde det. 

 

Mitt livs olika kapitel är så oerhört tydliga och motsatsen till varandra dessutom. Det är galet vilken krokig och faktiskt ganska intressant väg jag har traskat egentligen. Ibland så kan jag känna mig så himla gammal till sinnet, och nu börjar jag kanske förstå varför. Jag har redan hunnit uppfylla en av mina högsta drömmar. Det gjorde jag vid nitton års ålder. Idag så siktar jag mot nya. 

Idag så är jag inte densamma som jag var för några år sedan. Jag har växt otroligt mycket som människa och krypit ur det lilla skyddande osäker-på-sig-själv-skalet. Självklart så förändras man och växer med tiden. Får smak på nya ting.

 

Men i slutändan så tror jag att allt kanske hänger ihop trots allt. På ett eller annat sätt. Jag tror att man kommer att ha nytta av varje kunskap man har skaffat sig genom åren. Kanske i nästa livsepok? Jag har lärt mig något av varje kapitel. Av varje tid. Av varje litet ting. Av varje misstag. Och av varje lyckade sak. Jag har lärt mig något av varje människa.