Det är sant. Jag har sagt upp mig på IKEA. Det har nog aldrig känts såhär konstigt inför någonting tror jag. Jag har sagt upp mig en gång på detta sätt tidigare i mitt liv. Det är nog rätt val för mig. För att jag ska kunna satsa på det jag brinner för så kan jag inte ha någon fast anställning +endast sena kvällar. Min plan är att varva timvikariat på förskola med castings och eventuella jobb, då jag har fått vikariat på dagis. Äntligen, efter nästan ett och ett halvt år, så kan jag leva ett liv och se dagsljus om dagarna! Wow. 

Men en del av mig gråter. Jag kommer aldrig någonsin att få bättre kollegor än de jag har nu. Det är jag hundra på. De är som min extrafamilj, de stöttar mig och står alltid bakom mig. Jag känner mig så otroligt trygg med dem och vi har så oerhört roligt när vi jobbar. Vi är ett team. Det är så det ska vara på en arbetsplats. Även om jobbet i sig inte är så mycket för mig, så slår en sammanhållning som denna verligen allt. Jag älskar mina kollegor och tårarna kommer att flodas ut min sista dag.

 

Men ack så skönt det ska bli med ett nytt kapitel i mitt lilla liv. Igen.