Varje dag så undrar jag hur länge till jag kommer att orka vara en fånge i samhället som vi alla lever i. Är det bara jag som känner att samhället inte gynnar mig fastän jag gynnar samhället och in princip säljer min själ för det? Är det bara jag som känner att jag inte får ut något av att själv bidra? Det samhället har bidragit med till mig är stress, ångestattacker, utseendefixering och depressioner. Vi är alla arbetsmyror vare sig vi vill eller inte. Som parasiter. Vi betalar med både tjänster och pengar för att bo på vår egen jord. Bra eller dåligt, tja jag vet inte. Världen skulle antagligen inte fungera på något annat sätt. Nej, nu ska jag släcka lampan för att sova så att jag orkar med att gå till mitt jobb som jag måste gå till för att få råd att bo på denna jord. Mitt jobb må vara betydelsefullt eftersom att jag bidrar med att lära ut till barnen om hur denna värld fungerar så att de kan växa upp och få sig jobb som de måste gå till för att överleva samhället. Vi lär dem att bli precis som vi. Arbetsmyror och fångar i detta samhälle. Peace.