Att vilja dö

Jag har ofta fått höra saker, när jag berättar om mina problem eller om min depression, som "du måste ändra inställning" och "det är du som väljer att må dåligt" eller "sluta vara så negativ, du mår bara sämre av att välja att vara bitter"... Allvarligt talat. Tror ni på riktigt att jag väljer att må dåligt? Tror ni att jag föddes jävligt bitter och negativ? Tror ni inte att man som människa tröttnar på att ljuga för sig själv och andra till slut samtidigt som verkligheten springer ikapp en? Jag uppfattas ofta som en väldigt glad och utåtriktad  tjej och fick alltid höra hur jag inspirerade andra med att alltid vara positiv. Men man orkar inte hur mycket och hur länge som helst.

Nu förstår jag hur det känns att vilja dö på riktigt. Jag har full förståelse för alla stackare som i förtvivlan hoppar framför tåget. Att vilja dö är inte en självisk tanke(även om det inte är en bra lösning), det är fruktansvärd ångest. När man är vid den punkten och mår så dåligt så vill man bara få ett stopp. Ett stopp på all ångest och alla krig inombords. Och det är totalt omöjligt för någon som inte själv har varit vid den punkten att förstå. 
Jag tyckte synd om mig själv som var tvungen att stanna kvar i livet för min familjs skull när jag själv bara ville bli fri. Fri från det som plågade mig sönder och samman. Fri från livet. jag önskade att jag var familjelös eller oälskad så att jag kunde ha hjärta att svälja tabletterna jag hade sparat till det rätta tillfället. Då var det min verklighet.

Till alla därute som vill dö: Jag förstår er. Men sätt inte stopp för era liv. Det är inte ens värt det för problemen kommer att följa med er till nästa liv. Försök åtminstone att njuta av att lyssna till livets fågelsång. Eller låt oss samla oss för att försöka leva vidare. Tillsammans. Berätta för någon. Ring någon. Jag överlever genom att låtsas för mig själv hur fantastiskt allt är. Jag vet inte hur länge det kommer att funka, men än så länge så slår mitt hjärta och jag inser att det inte är så farligt att leva trots allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0