Jag ser genast hur alla hejar på alla, hur en polis drar ett gäng dåliga vitsar till pensionärsgubben på andra bordet, hur servitrisen uttalar gästernas namn och även hur man frågar om hur varandras fruar mår. Och det var så himla trevlig stämning. Framsidan och charmen med dessa småstäder är den där goa sammanhållningen hos folk. Och att det är gångavstånd till precis allt i centrum. Jag har insett hur bekvämt det är. Och så galet avstressande.

Men också lugnt. Så lugnt att du ibland börjar klättra på alla väggarna. Det är då du börjar sakna stadspulsen, folkmassorna och att varva ner med musik i lurarna på tunnelbanan efter en lång arbetsdag. Oslo, snart kommer jag tillbaks till dig. Men först så ska jag bli frisk och redo för en ny arbetsvecka!