Hösten som var. Eller snarare brittsommaren som var. Den där perioden då det sitter guldpengar på träden, som glimmar i solens ljumma bris. Men guldpengarna finns knappt kvar längre. Nu går vi mot mörkare tider, kallare tider och gråare tider. Vinterhalvåret. Det tysta och tomma vinterhalvåret. Men det här året tror jag faktiskt att jag fixar det. Tack vare det underbara sommarhalvåret som vi fick, och inte minst tack vare den fantastiska mannen som jag har mött. Denna man kan verkligen det här med att lysa upp någon annans vardag. Han kan det här med att riva alla Sabrines murar och få hennes frusna stenhjärta att tina upp och smälta. Jag trodde att det var slut på sådana män. Jag trodde att ingen var kapabel till att fånga mig. Men ack så fel jag hade.

Mvh. Lyckligt lottad tjej