Sedan jag gick in i väggen för två år sedan så är jag otroligt stresskänslig. Jag gråter gärna för ingenting och jag tar mig mer än gärna lite vatten över huvudet. För att vara alla andra till lags! Men jag glömmer ofta bort mig själv. Jag älskar att göra andra människor glada och så länge de är nöjda så är jag nöjd. Så brukar det i alla fall låta. Men när jag gör andra människor nöjda utan att tänka på mig själv så är det jag som till slut ger mig själv en käftsmäll. För vem tackar mig sedan när jag inte klarar att ta mig upp ur sängen på morgonen för att jag bränner ut mig själv?

Nej vet ni, nu måste jag vända detta! Jag måste börja göra saker mer för mig själv. Och främst så måste jag jobba på att vara snällare mot mig själv. Just nu är jag i en downperiod då jag gärna skadar mig själv psykiskt. Tankarna snurrar och det förflutna knackar på dörren. Då hamnar jag lätt i gamla banor och nedvärderar mig själv, och vips så är jag i den onda cirkeln.

Någon som känner igen sig?