Men stadsbussarna går ju ändå flera gånger i timmen, så man tycker ändå att det borde funka utan bil.

Hur som helst, tillbaka till mitt och den här väldigt unga tjejens samtal. Hon berättade sedan för mig att "jag brukar inte svara när de smsar eller ringer mig här ifrån för att jag orkar inte ta bussen ut hit. Om det är från någon förskola i centrum så går det bra men det är för jobbigt hit egentligen. Ja du fattar, jag har ju inget körkort". Jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga! Här finns det massor, massor med jobb för denna tonåring och hon tackar nej för att det är lite "omständigt" att åka buss i fem minuter från stan!?

Är det så här ungdomar tänker? Herregud, när jag var nitton så var jag beredd att cykla 2 mil fram och tillbaka för att få jobba och tjäna cash! Jag hoppas innerligt att denna tjej var ett undantag, för har man inställningen att allt är jobbigt och inte är beredd att kämpa lite, ja då har man ingen jäkla rätt att klaga på att ingen anställer en sedan. Detta är ju ren lathet! Det var bland det sjukaste jag har hört. Det är lika illa som att säga att man inte kan ha ett jobb för att det är jobbigt att kliva upp klockan sex. Nä, vet ni vad! Ta er i kragen och bit ihop! Väx upp, jobba och lämna era fågelbon. Annars lär ni aldrig komma någon vart i livet.

För i Sverige finns jobb finns för den som vill jobba. Arbetslösheten är så jävla överdriven.

Det gäller inte bara inom förskolesektorn, utan det finns något för alla. Men man får kämpa lite. Vara beredd att offra lite. Det har vi alla gjort.