Rädd

Jag är en person som drar mig för att söka vård när jag behöver. Jag känner mig som en belastning för samhället och att jag hela tiden besvärar allt och alla. Därför väntar jag gärna till det är kris i stället. Och när jag väl söker vård akut, så är jag van att ändå få avsnäsningar och att aldrig bli betrodd. Jag får hela tiden uppleva tvivel från vårdens sida och känslan av att det tros att jag hittar på mina "historier".
Detta har flera gånger resulterats i att jag till slut fallerar totalt och läggs in på sjukan i flera veckor istället, för att kroppen säger ifrån på skarpen.

Nu är jag i exakt samma situation igen. Jag måste gå till läkaren imorgon och det vänder sig i magen av bara tanken. Inte för att jag är spruträdd, rädd för undersökningar eller dylikt, utan för att min magkänsla hela tiden alltid talar om för mig att "det är ingen idé, du kommer inte att få hjälp. Du får lösa dina problem själv". Jag får en klump i halsen varje gång jag ska till vårdcentralen eller t.o.m bara ska ringa sjukvårdsupplysningen. Jag drar automatiskt alla över en kant och förbereder mig för både surtanter och otrevliga män. Varför ska det behöva vara såhär? Jag känner mig förvirrad och hyperventilerar i ångestattacker och vet inte alls vart jag kan eller vill vända mig.

Mvh. Tjej som behövde skriva av sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0