Jag hade inget annat för mig om dagarna än att rida 3-8 hästar om dagen och flänga mellan olika stall, utbilda mig i stall, plugga hästhållning på gymnasiet och samtidigt ha häst på fritiden som hobby. Hur orkade jag? Vart var min tid? Svaret är att mitt enda sociala liv var de jag hängde med i stallet (vilket ine var helt fel det heller!). Jag åkte till Lund för arbetsintervju hos en dansk elitryttare och mycket nära vän till självaste Roffe(!!). Fick jobbet samma dag, men tackade nej. Varför? För att jag till slut inte fick ut något annat än stress och hård press av hästlivet och tog en paus. Pausen är fortfarande aktuell men jag har planer på att ta död på pausen en vacker dag. Men aldrig på yrkesnivå. Jag nöjer mig med att bli en ponnymorsa åt ungarna i framtiden...

Under min uppväxt så var hästlivet min räddning för att orka med skolan där allt var tufft. Jag var en väldigt utsatt tonåring på många sätt. Men så fort jag kom till stallet så kände jag mig fri. Det bevisar hur viktigt idrott och hobby är för barn!