Idag är en dålig dag. Och det spelar ingen roll om jag har varit i Göteborg, eller njutit av en pepsi, eller har människor som älskar mig. Det spelar heller ingen roll om solen skiner sådär värmande och att höstdagen är femton grader varm. Det är en dålig dag i alla fall och självhatet växer med växande kraft. Jag är så arg. På mig själv. Jag är så trött på allt som är jag. Jag skulle vilja örfila mig själv gul och blå i hela ansiktet. Men då skulle nog alla titta konstigt på mig på tåget där jag nu sitter.